Givetvis så blev jag väl sjukare än vanligt här, halsen bestämde sig för att ta en ordentlig ”time out” och sänkte mig totalt. Ett tag kunde jag inte prata över huvudtaget. För med pollenallergin i sin värsta period, så blir det liksom dubbelt upp när även en förkylning (eller vad det nu är) sätter sina ”klor” i mig. Ja, jag missade både sommaravslutningen på jobbet och middagen ute i skärgården, men det var väl helt enkelt inte så mycket att göra åt. Tyvärr så kan man ju inte bestämma när man ska blir sjuk eller inte. Lite lägligt var det väl dock att Robban faktiskt var ledig för att ta hand om Nemuz, så jag kunde få ta det lugnt ordentligt.
Och det mesta verkar lösa sig på ett väldigt bra sätt för tillfället, jag har ju varit helt inställd på att lilleman och Diezel från och med idag skulle få vara ensamma hemma under de 4,5-5 timmar jag är borta när jag jobbar. Men nu slipper de det! Husse har turligt nog lyckats få nattkörning på jobbet fram till semestern, så han kommer finnas hemma större delen av dagarna. Så nu har vi lite längre tid på oss att utöka tiden hundarna blir ensamma, vilket känns jätte bra. Hittills har de varit ensamma längst 3 timmar och det har fungerat utan några problem, Nemuz reagerar inte ens när man kommer hem. Han ligger och sover och fortsätter med det säkert någon halvtimme till, innan han kommer smygande. Så jag tror inte att det kommer vara några problem att de är ensamma längre heller, men i alla fall… :-)
Denna vecka har Nemuz gjort några nya bekantskaper i omgivningen också, han har träffat på Bosse bichon och rottweiler Grim. Bosse bichon, var inte så stor och Nemuz tyckte att han fick ett övertag direkt på denna lilla hund tror jag. Han tog tassen och slog på Bosse, som då blev lite rädd för honom. Men med rottweilern Grim var han inte lika modig. Först när han fick syn på Grim, tror jag att Nemuz trodde att det var Diezel som kom gående, för han blev jätte glad! Men när han bara hade någon meter kvar fram till Grim, så åkte svansen ned och något som i alla fall skulle likna ragg i den mjuka valppälsen på ryggen, åkte upp. För som sagt, detta var en helt NY stor hund som han inte träffat tidigare och han är inte helt dum lille Nemuz. Så här gällde det att ta det lite lugnt och visa att man bara är en snäll och glad liten valp som vill hälsa. För att sedan efter någon minut försöka sig på att få Grim att vilja leka med honom. Det lyckades han ganska bra med, fast Grim såg en aning fundersam ut först och undrade vad den lilla hunden höll på med. För Nemuz har kommit på hur man på ett effektivt sätt kan retas med en stor hund (Diezel), utan att den kommer åt den lilla hunden så lätt. Han springer in under magen och ställer sig, eller så hänger han som en liten märla över ryggen på Diezel om han ligger ned. Eller, så kastar han sig på rygg och sprattlar med de små valpbenen allt vad han kan och det gjorde han nu! Grim visste nog inte vad han skulle tro om den här hunden!
I fredags var det en tråkig dag för hundarna. Matte var sjuk och låg i sängen flera timmar, ute regnade det och var hur ruggigt som helst. Givetvis var hundarna tvungna att gå ut ett antal gånger, men sedan roade de sig inne. Och det är väl tur för Nemuz att Diezel faktiskt vill leka lite med honom nu. Men enbart på hans villkor då!
Och Nemuz som är mer lik sin morfar Induz, än vad jag först trodde, älskar allt som tar emot lite. Så givetvis är en brottningsmatch med den största pipleksaken vi har, katten, en given succé!
Diezel har hittat kamptrasan.
Här är det Diezel som bäddat ned sig i hundsängen för att få vara ifred en stund.
Och då kom tuggpinnen väl till pass. Och ja, han är blöt om någon funderar över hans något "taggiga" frisyr.
För tänk SÅ blöt en valp blir när den är ute i regnet! Diezels päls har väl en något bättre struktur för att vattnet skall rinna av en del i alla fall. Men inte Nemuz! När jag lyfte upp honom för att bära honom i trappan, så rann vattnet om honom. Han kändes som en blöt trasa hela hunden, för den ulliga valppälsen hade väl på ett effektivt sätt sugit upp varenda vattendroppe.
I lördags var vi in till stan en sväng, eller stan och stan, vi var till Värtahamnen där husse ska jobba och tittade lite. Jag mådde inte bra då heller, men gick väl med på att åka med i bilen i alla fall. Men himmel så jag hostade! På väg därifrån stannade vi vid Sjöhistoriska och gick en liten, liten promenad med hundarna, eftersom Nemuz behövde ut. Och ALLT är nyttigt för en liten valp! Nu hade vi sådan tur att det var någon typ av cirkus där också, med en man som jag inte ens vågade titta på. Han jonglerade med 3 st motorsågar som var igång! Och eftersom jag inte ville riskera att få se diverse kroppsdelar flyga åt alla håll, så valde jag att fota några vackra rosor istället.
Här sitter hundarna vid ett ankare utanför museet.
En del av Skansen och Djurgårdsbrunnsviken.
Och Nemuz, som jag redan insett är en hund som jag verkligen gillar, är så himla rolig att ha med sig. Nu hade han väl fullt upp till att börja med, att försöka äta så mycket som möjligt av det som dessa små ”rara” djur hade lämnat efter sig precis överallt.
Men sedan så traskar han bara med. Klättrade på kanoner och ankare som låg bakom Sjöhistoriska, gick utmed vägen precis bredvid bilar, bussar mm. reagerade inte ens på motorsågarna och börjar faktiskt blir riktigt duktig på det där att titta på mig, i stället för på alla andra som rör sig runtomkring. Och jag är ju helt övertygad om, att ju mer man visar för en valp, desto bättre! Tog fram metallapporten igår också, för att bara se om han hade något intresse av att bita i den över huvudtaget och det hade han. Nu sitter han nedanför mig och tittar mig i ögonen så fort jag rör den! Han är för söt den lilla figuren!
Dock så är jag väl helt inställd på att det kan ändra sig igen. Men fortsätter han som Icaroz gjorde, så apporterar han när han är 4 månader. Men kommer morfar Induz gener att slå igenom här, så tar han apporten, springer åt andra hållet och pinkar på den, när han blir runt 9 månader. Ja, vi får se, det är väl det här som är så intressant med en ny liten hund, man vet aldrig hur de utvecklas. Och nog har lille Nemuz lite att växa i allt.
Igår hade jag lovat att hjälpa till på den Svenska Segrarutställningen för rottweiler i Södertälje, vilket nog inte var ett smart drag. Visserligen var jag feberfri på morgonen och trodde mig givetvis (som vanligt) vara bättre än vad jag nog egentligen var. Så jag gav mig iväg för att hämta upp min syster Magdalena i Huddinge, vi skulle ju bara sitta i vaccinationskontrollen. Sedan blev det full fart mot Södertälje i hällande regn. För som det regnade! Ja, i två timmar var vi där, sedan var det bara att åka hem igen. Jag mådde INTE bra kan jag säga och när jag kom hem var det bara att gå och lägga sig, febern var tillbaka och rösten var borta, IGEN! Fasen också! Så det blev till att stanna hemma ifrån jobbet även idag, för det är nog bara att inse, att jag måste ta det lugnt! Hundarna får ta det lugnt idag också, vi får väl se om husse kan hitta på något kul med dem innan han åker till jobbet ikväll igen. Själv tänker jag tillbringa dagen under täcket så mycket som möjligt, MÅSTE bli frisk fort!
Idag blir Nemuz 3 månader också och igår fick han en ny leksak av snälla Magdalena som han hade med sig ut idag. Och det här är han verkligen duktig på, springa och hämta saker och komma tillbaka med dem! För han älskar att man kampar och drar med honom och det gillar jag!
Och nu, eftersom jag troligen inte kommer skriva något mer här före helgen, så vill jag passa på att önska er som tittar in till oss, en riktigt
Trevlig Midsommar!
