Det går fort när valpar växer bevisligen! Jag ser det faktiskt inte, utan tycker nog att Nemuz är lika liten nu som när han kom hit, men jag hör av grannarna att; jäklar vad han har vuxit!!! I tisdags var jag i och för sig tvungen att åka och köpa ett nytt och större halsband till den lille krabaten, det andra har han lyckats växa ur på 2,5 vecka. Men nu så, nu har vi ett rejält nithalsband, ca 10 cm brett, vilket gör att han inte kan röra sig så fort heller! Nej då, jag skojar bara!!! Men det här halsbandet borde i alla fall räcka i några veckor framåt.
Men snabb har han blivit! Det visade han inte minst på nationaldagen när han fick tag på en flagga, för jösses vilken fart det blev!
Jag hann definitivt inte med att rädda den svenska flaggan, från de sylvassa valptänderna!
Diezel tyckte också att det var kul att springa, mest beroende på att han lyckades ta leksaken från Nemuz.
Och det var minst lika kul att ligga och retas med Nemuz, som givetvis ville ha tillbaka den.
Hur det gick, har ni kanske redan sett på Nemuz bildsida. Annars får ni titta där.
Och det blöta var han tvungen att försöka springa av sig upp på gräsmattan.
Idag hade vi en sådan där ”rolig” morgon igen, när klockan var halv sju, så hade jag redan sprungit upp och ned för trappan 4 gånger. Nemuz var jag tvungen att ta ut första gången redan tio i fyra i morse, fasen SÅ pigg man känner sig då! Det är ganska dimmigt ute, om man nu ska tro på de trötta ögonen. Men jag vågar inte ligga kvar i sängen när han börjar rumstera runt i sovrummet. Dock skulle han bara kissa, därför blev det några turer till upp och ned för trappan, innan även det andra behovet var uträttat. Sedan var det lika bra att fortsätta, ut med Diezel och trava Vendelsömalm runt så att han fick gå en längre promenad. Vid den tiden på morgonen tycker han om att traska fram, värre är det när solen börjar värma upp luften allt för mycket, då är det inte kul att vara ute och gå tycker Diezel.
Annars så har jag haft några sådana där jobbiga dagar igen, när jag har saknat min Induz. Det kommer och går på något vis. Visserligen så hinner jag nästan inte med att tänka längre med Nemuz i huset, men samtidigt så är han SÅ himla lik sin morfar ibland! Det som skiljer är väl att den här lille krabaten verkar vara mer stabil och balanserad. Men kära nå´n när han får sina springstunder, då är det precis som att se Induz när han for fram här.
I söndags var han lite halt på ena frambenet och jag vet inte vad han hade gjort, men det försvann igen. Nu ser han ut att vara lite stel i sitt ena bakben! För givetvis så står det en massa saker precis ”ivägen” för en valp, dörrposter, trösklar, trappsteg, sängar och möbler i största allmänhet. För snart har han nog lyckats springa in i allt vi har här hemma. Det finns liksom inte någon styrsel och broms i den hunden ännu :-) Och givetvis hinner jag börja tänka både det ena och det andra när det gäller hans leder! För jag har nog på något sätt i det undermedvetna, ställt in mig på att kanske inte få en femte rottweilerhane utan någon anmärkning i lederna, typiskt optimisten va?! Men givetvis kommer jag att göra vad jag kan för att det SKA bli bra! SÅ redan nu drar jag i bromsen ibland när jag ser att Nemuz blir alldeles sjövild och bara far runt, då sätter vi oss ned och tar en lugn mysstund istället. För han är så himla go och oj så pussad man blir av honom nu. Men ibland så ”råkar” väl de sylvassa valptänderna fastna både i armar och ben.
Diezel då, han visar i alla fall med stor tydlighet vad som gäller när han tycker att Nemuz blir allt för jobbig och närgången på den stora hunden. Och tänk så ”rara” de kan se ut!
Nu ÄNTLIGEN har valpen somnat, bäst att passa på att göra det som jag också verkligen är i stort behov av, få SOVA en stund!
På återseende! Och trevlig helg!
Nu har jag också hunnit jobba några dagar efter min ”valpledighet” och husse är hemma med hundarna. Det kändes faktiskt lite jobbigt att åka iväg i tisdags och bara släppa allt till någon annan. Visserligen informerades och instruerades det om det mesta som kan dyka upp, för hundarna och jag hade på något vis fått in vissa rutiner under de två veckor som gått. Men första dagen gick bra, hundarna var ensamma hemma ungefär i 2 timmar och ingen av dem reagerade ens när Robban kom hem. På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet, så åkte vi ut till havet en stund. Varmt som sjutton var det, men det var allt lite för kallt i vattnet för att hundarna skulle vilja gå ut någon längre bit. Ja, Nemuz vet ju inte ens vad bada är, men han blev i alla fall lite blöt.
