Induz, Diezel och nu Nemuz: Så var det dags igen!

Ja, det var nog exakt så hundarna tänkte i onsdagskväll när de nya, mjuka, varma och gulliga hundfiltarna gjorde entré här hemma. Extra oroliga blev de nog eftersom det landade en hel hög med filtar på golvet. För denna gång var tanken att inte bara vara snälla mot de egna hundarna, utan även mot min systers. Magdalenas rottweiler Icksi, fyller 11 år idag och en rottisdam i den aktningsvärda åldern, måste givetvis också få en ny filt att bädda in sig i! Ja, självklart lilla ”pälsis” Daisy också! Tyckte även att både Induz och Diezel borde uppskatta lite varma filtar nu efter alla våra promenader ute i den kalla snön. Ingen av dem är ju någon ”ungdom” längre direkt och borde tycka om att få lite varmt och mysigt att sova på.

Hade väl inte hunnit mer än lägga ut de nya filtarna i deras sängar, när Induz går in till sin säng, lägger sig på golvet bredvid sängen med huvudet på sängkanten och suckar djupt! Tittar på mig och vänder bort huvudet! Jaha ja, tänkte jag, då har man lyckats igen då! Men jag borde kanske ha lärt mig vid det här laget att vi har helt olika åsikter om i vad- och hur man sover bäst. Diezel gick och la sig på klinkergolvet innanför ytterdörren han.

Morgonen efter, så låg båda filtarna på golvet utanför hundsängarna, givetvis. Ok tänkte jag, som då kom på en alldeles lysande lösning, tyckte jag själv. Jag viker ihop filtarna så att de bara täcker halva sängarna, då kan de ju välja om de vill ligga bara på Bia-bädden eller på filten. Jag räknade väl inte med någon större framgång kanske. Men tro det eller ej, bara en stund efter att jag hade gjort det, så såg det ut så här i sovrummet!

Visst är dom väl roliga! DÅ helt plötsligt, skulle de två stackars rottisarna försöka rulla ihop sig så att de fick plats på dessa filtar som nu bara var hälften så stora som innan. Fast oftast ser det ut som vanligt här nu, en hund i sin säng och filten bredvid.

Annars så bjöd den första delen av denna vecka på ett antal helt underbara dagar, med runt -10 grader ute och sol mitt på dagen. Det har varit ett perfekt promenadväder och då har vi givetvis varit ute en hel del. Och detta trots att det på väderprognoserna mest sett ut som ett stor grått moln här över. Men där ser man hur mycket man kan lita på dem. Och så fint det är nu med all denna frost i träd och buskar. Gjorde ett försök att föreviga detta, men jag vet inte om det syns så mycket på bilderna.

Jag stortrivs nu i alla fall, för tänk så skönt det är att inte behöva skura bort massa smutsiga små hundtassar från golvet nästan varje dag. Fast dammsugaren åker ju allt som oftast fram, för de här två hundarna fäller då en hel del med päls nu.

Gårdagen började väl inte riktigt som man kan hoppas att en ledig lördag borde göra. Kl. 05.20 väcks jag av att jag har en hysteriskt stirrande och svansstumps viftande hund stående vid sidan av min säng. Jag vet inte vad ni andra skulle trott om ni vaknade av samma sak, jag trodde i alla fall att Diezel hade ett överhängande behov av att komma ut, och det fort! Upp fort som sjutton ur sängen, efter att några mindre trevliga bilder dykt upp på min näthinna om hur golvet skulle kunna se ut annars. På med kläderna och sedan var det bara att gallopera iväg ut. Det är väl nästan pinsamt att erkänna, men väl ute så började jag inse ganska snabbt, att jag ÅTER IGEN har lyckats bli grundlurad av det lilla husdjuret! För inte sjutton behövde han ut för att göra det jag trodde! Nej, det enda han var intresserad av att göra, var att lukta efter tikar! Jädrans hund säger jag! Den där Diezel är en riktig skådespelare och lurifax kan jag berätta, men mer om det en annan dag. Och när vi väl var ute så var det lika bra att fortsätta. En timme senare var hundarna avrastade och det började kännas som ett bra läge för lite frukost.

Senare under gårdagen trotsade vi även det ganska gråa vädret och åkte ut till havet. Där gick vi sedan en promenad på 1,5 timme. Och det fanns väldigt mycket att syssla med där, Induz hade fullt upp att hålla koll på de så där ca 300 fåglarna av olika slag som simmade i det öppna vattnet en bit utanför stranden. Diezel, som den bevakningshund han är, fick väl vittring på två fågelskådare som smög runt i buskarna och sedan hade han full markering på dem från alla de håll.

Mot slutet av promenaden, försökte han sig väl även på att göra en närmare "kontroll" av de två konstiga "figurerna" som befann sig där i buskarna. Men se, det gick inte alls för sig! Bevakningshunden fick allt snällt nöja sig med att betrakta dem på håll.

Och tänk så kargt och vindpinat det ser ut vid havet på vintern. Men frosten och vinden hade gjort så att det nästan såg ut som konstverk på träden som låg närmast stranden. Hoppas att det syns lite på bilderna här nedanför.