Grått, grått och åter grått!

Så kan man sammanfatta de senaste dagarna här. Solen lyser med sin frånvaro, det kommer lite snö ibland och sedan blåser det. Inte så skönt med andra ord att vistas ute. Jag har ju turen att vara ledig onsdag och torsdag denna vecka, för att sedan jobba hela helgen. Och när man har lediga dagar, så känner i alla fall jag att man borde ”göra” något om ni förstår vad jag menar. Som tex. ge sig ut i skogen på en lång promenad med hundarna! Det bestämde jag mig också för att göra igår, till hundarnas stora förtjusning. Till dem behöver jag inte längre säga att vi skall åka iväg någonstans, det räcker att jag tar fram kameraväskan för att det ska bli ett himla farande här hemma. Det flyger hundar in i garderober och dörrposter, mattorna ligger i små högar på golvet och jag står med hjärtat i halsgropen, eftersom jag tänker på min lilla Induz och hans gamla ben. För givetvis är det han som far fram värst! Diezel han går och lägger sig så strategiskt som möjligt (på dörrmattan) för att ingen skall missa honom!

Väl ”påpälsad” med allt som behövs för att ta sig ut i skogen (trodde jag) och även för att klara av blåsten, tog vi oss till bilen. Ut till Tyresta gick färden och den tänkta promenaden ute på ängarna. Men ack vad jag bedrog mig, där var det inte lätt att ta sig fram eftersom snön gick upp över knäna på mig. Och ingen annan (av någon förklarlig anledning) hade heller gått där, så att det fanns några spår att ta sig fram i. Ja, ja, vi var där på ängen en stund och hundarna sysselsatte sig med både det ena och det andra.

Diezel undersökte noga ALLA möjligheter att fånga en sork eller dylikt.

Och Induz, han hade med sig leksaken som lyckades ”försvinna” i snön, så att han fick gräva fram den igen.

Ja, han passade väl även på att ÄTA en del snö.

Efter en stund gav jag upp och åkte till byn i stället och gick med hundarna på de plogade vägarna. Men fy så kallt det var i blåsten. Och närmare solsken än det här, kom vi inte.

Hoppas att ni ser att det faktiskt skiftar lite i ljusare grått där solen borde ha varit.


Nu tänkte jag återknyta lite till det jag skrivit om flera gånger tidigare här på hemsidan, nämligen ”hundmöten”. För jag kan nästan tänka mig att en del som läst på vår hemsida bara tror att det bor en massa hundägare här omkring som har noll koll på sina hundar, och brister totalt i sin respekt mot andra hundar med ägare, men så är det faktiskt inte. Vi bor i ett område med väldigt mycket hundar, det gör vi. Och det är ju de som inte sköter sig och har koll på sin hund som utmärker sig mest, tyvärr. Men det finns faktisk en hel del som har en väldigt bra kontroll på sin hund också och som man aldrig behöver vara orolig att möta.

En bra dag kan se ut på många olika sätt! Och glädjeämnena här i livet kan också variera väldigt. I tisdags kan jag säga att vi hade en sådan där BRA dag! Vi fick inte på oss en enda lös hund under någon av våra promenader. Vi mötte inte ens någon hund som betedde sig illa! Ja, där ser ni, glädjeämnena kan vara ack så små, men ändå kännas väldigt, väldigt bra.

Under en normal promenad där vi bor, så möter vi oftast ett antal andra hundar och tisdagen var inget undantag. Vi kan ta Diezels och min ”lunch promenad” på ca 30 min till exempel. Under den promenaden så mötte vi först en ”amris”, som visserligen flängde runt i sitt flexikoppel som en liten tornado, medan ägaren pratade i mobiltelefonen. Men som ändå bara skällde någon gång på Diezel när den fladdrade förbi. Sedan kom en kille med en labrador. Hunden var lös och nästan helt under kontroll, gick fot med sin husse så gott som hela tiden i alla fall. Efter det så mötte vi en kvinna med två stycken newfoundlandshundar, en tik och en hane. Hon satt ner sina hundar på gångvägen och tog fram lite godis som hon lockade dem med. Och där satt de snällt och stilla medan Diezel och jag passerade.

Efter det så mötte vi en tjej med en labrador och en tax. De hundarna var lösa såg jag på håll, men när hon såg att jag och Diezel kom, så kopplade hon sina hundar. Så där blev det heller inget ”gruff”. Efter det så kom en flat coated retriever med ägare gående, hunden var kopplad och heller inga problem att möta. Och eftersom gångvägarna går runt åt lite olika håll, så lyckades vi sammanstråla på exakt samma ställe med både den första labradoren och de två newfoundlandshundarna igen. Och det enda som höll på att hända, var att den ena newfoundlanden fick för sig att den nog ville hälsa på labradoren. Och jag lovar att ägaren låg helt vågrätt i luften efter sin hund, men hann på något konstigt sätt få ner benen under sig igen så att hon inte ramlade. Men det var nära!

Men tänk att inte i något av dessa möten, var det någon hund som sa eller uppförde sig illa när vi möttes! Tänk så skönt det var och så glad man blir!!! För egentligen så är det väl så här ”hundmöten” alltid borde vara? Att man kan få gå med sin hund i lugn och ro utan att behöva vara orolig över vad som kan hända. Och det var just därför tisdagen kändes extra bra!

Avslutar nu igen med några bilder på hur det såg ut här efter vår tur till Tyresta igår. Det var nog lite jobbigt att pulsa runt där i snön!

Vi passar på att önska alla en kommande trevlig helg!