Efter att ha legat sjuk precis hela julen och även veckan efteråt, så var det i alla fall dags att försöka vakna till liv i fredags och fira en nyårshelg. Visserligen hostade jag något kopiöst, men det var bara att packa in sig i halsdukar och varma kläder och styra kosan norr ut. Ja, nyårshelgen startades med den ishockeymatch i Gävle som jag blev bjuden på för några månader sedan. Och trots att jag minst sagt kände det som om jag verkligen lyckats hamna på helt fel ställe, så var det ganska trevligt ändå. Det bjöds på champagne och trevligt mingel ihop med en massa människor som alla såg ut att hålla på ”fel” ishockeylag (i mina ögon då).
Sedan bjöds det på en sprakande hockeymatch, i alla fall stundtals.
Efter den senaste tidens tråkigheter, så hade vi bestämt oss för att fira in det nya året i Dalarna. Ja, det kändes skönt att bara komma bort från allt under några dagar. Och sedan undkomma en del av det hysteriska smällandet av raketer här hemma. Så efter ishockeymatchen, fortsatte vi mot Rättvik. Sent omsider kom vi fram till stugan som då var varm och härlig, värden hade varit där och tänt ytterbelysningen och satt igång värmen åt oss. Bara att packa upp det viktigaste och sedan ta en promenad med Nemuz i mörkret. Därefter tror jag nästan att jag somnade innan jag ens landat på kudden, för OJ så trött jag var!
En nyårsafton kan nog inte starta bättre än vad denna gjorde, för tänk så härligt det var att kunna ta en stilla promenad utmed Siljans strand i solen som höll på att gå upp. Kallt var det, i alla fall i mina ögon som nu inte är van vid speciellt mycket kyla, men minus 9 grader visade termometern.
Och eftersom solen står så himla lågt nu, så blir det ett lite konstigt ljus i bilderna. Men jag hoppas att ni ser hur härligt vi hade det där i solen :-)
Efter lite inköp av mat mm. till kvällen, bar det av ut i skogen en stund med Nemuz. Vi tog en tur till Springkällan och den härliga skogen däromkring. Måste ju säga att isen som bildats på stenarna runt källan såg ut som riktig is-konst.
Nemuz var också tvungen att undersöka den konstiga saken. Ja, jag har en nyfiken liten hund :-)
Det blev en riktigt trevlig nyårskväll, med en jätte god middag och en hel del sprakande fyrverkerier.
Nemuz brydde sig faktiskt inte om smällandet, ända fram tills klockan började gå mot tolvslaget och det smällde, blinkade, fräste och tjöt nästan lika mycket som hemma. Då var han tvungen att gå upp och kolla vad det var som hände utanför. Men det höll på en kvart kanske, sedan blev det lugnt igen och det blev Nemuz också.
På nyårsdagens morgon föll snön tyst över Siljansbygden. Nemuz och jag smög ut på en promenad i mörkret och det enda som hördes vid den tiden på dagen, var snökanonerna som jobbade för högtryck borta i slalombacken. Lunchen intogs på Klockargården i Tällberg och här kommer en bild tagen ut över Hotell Åkerblads som ligger alldeles bredvid, hoppas att ni ser hur mycket det snöar.
Vi hade en riktigt lugn och skön dag. På kvällen hade det kommit så där 6 cm snö och Nemuz såg ut som en liten groda när vi var ute, han kunde liksom inte bara gå i snön. Här sitter han i alla fall stilla en stund.
Alldeles för fort blev det måndag och dags att bege sig hem igen. Men det var faktiskt ganska så skönt att sova hemma i sin egen säng också. Idag har vi åter varit på ett "äventyr" i hundsimbassängen och Nemuz var faktiskt riktigt duktig, det tar sig!
Och här har ni honom! Det är ingen perfekt bild eftersom han inte står riktigt bra och givetvis ser han ut som den unga rottweilerpojke han faktiskt är. Men i mattes ögon är han i alla fall jätte fin!
I morgon är det dags att ta sig till jobbet igen, det var ju ett tag sedan sist. För det var absolut inte kul att ligga sjuk under mellandagarna, då jag skulle ha jobbat och räknat med att hinna med både det ena och det andra, eftersom det var ganska lugnt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Nu är det bara att hugga in i sysslorna igen och jobba på så gott det går. Ska också sätta mig och göra om lite här på hemsidan, men det tar emot ska ni veta, än så länge får Diezels sidor vara som de är. För det känns ganska jobbigt fortfarande när jag tänker på lilla Diezel, men det blir nog bättre om ett tag.
Önskar nu er som tittar in till oss, en riktigt god fortsättning på året!
På återseende!
