Jag måste bara skriva ett litet kort inlägg här idag och berätta hur det gick på vår ”lucia simning” igår kväll. Efter två misslyckade försök att få Nemuz och gå i water treadmillen, så var det dags att prova om det skulle fungera att få honom och simma i stället.
Och jag är SÅÅÅ himla glad kan jag säga, för det fungerade över förväntan! Alla mina farhågor slogs snabbt bort och Nemuz visade att han minsann är en sådan hund som jag upplevt honom innan. Blev faktiskt lite fundersam när det inte fungerade i treadmillen, för jag har absolut inte tyckt att han är en hund som ”ballar ur” för att han är rädd och vägrar att göra saker.
Igår kväll efter en liten dusch, fick han på sig en flytväst och blev sedan lyft ner i bassängen. Efter att han vant sig lite vid vattnet, så fick jag sakta dra ut honom en bit i bassängen med den lina jag höll i och som satt fast i flytvästen. Nemuz simmade faktiskt förvånansvärt lugnt och samlat, jag var ju beredd på att det skulle bli ett hysterisk plaskande i bassängen. De takterna visade han inte förrän han närmade sig mig (givetvis) som stod mittemot tjejen som hjälpte oss. DÅ blev det stänka av! Ja, jag vet inte vem av oss som var mesta blöt efter en stund :-) Men bra gick det, och det är huvudsaken!
Väl hemma igen, så trodde jag i min enfald att vi skulle få en väldigt lugn kväll här, men inte då! Nemuz var HELT ”speedad” efter denna simtur, jag blev till och med tvungen att stänga in honom i köket en stund för att lugna ned honom.
Men idag däremot är han TOTALT slut. Han ligger i sin säng och snarkar för fullt! Och som ni ser, så ligger han på sina leksaker, för säkerhetsskull! Han börjar bli så himla lik sin morfar denna lilla hund, det är nästan skrämmande ibland. Men samtidigt så blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser vissa saker han gör, för det är som att se Induz.
Liten säger jag, men ni skulle bara veta hur skönt det känns och NU ska det minsann byggas musker här! Nästa vecka är det dags igen. Själv ska jag nu sätta fart in mot mitt jobb, där vankas det jullunch idag och jag har en hel del att fixa med innan.
På återseende!
