Tänk så lugnt det blev denna lördagskväll då. Skönt! Men i morse funderade jag faktiskt på vad som var på gång här. Jag är ju visserligen van att bli väckt innan kl. 05.00 på mornarna, men då utav Nemuz, i morse var det Diezel som absolut var tvungen att gå ut vid den tiden. Bara att släpa sig upp alltså! Anade väl nästan lite oråd, eftersom Diezel annars brukar sova i alla fall en timme till. Men idag tyckte han att det var läge att se till så att inte människorna fick sova allt för länge. Inte verkade behovet av att få komma ut vara så speciellt stort heller, men vi traskade väl på där och gick sedan in och åt en god frukost efter att även Nemuz varit ute.
Sedan var det liksom bara att fortsätta, syster Magdalena skulle komma hit och äta lunch idag, så jag hade en del att fixa med innan. Blanda annat köra en maskin med tvätt. Laddar maskinen, trycker på startknappen och får ett stort ”POFF” till svar. Jaha ja, där sa den maskinen upp verksamheten! Fasen också säger jag, varför just NU!!!
Styr sedan kosan mot affären för att inhandla en mängd med grejor, det började bli lite tomt i skåpen här hemma. Lite smått stressad, (tänk att det kan vara så stressande att trängas i en mataffär), anländer jag till kassan med en nästan full kundvagn. Slänger upp sakerna på bandet och sätter i betalkortet i kortläsaren, FEL, FEL, FEL skriker den. Det går inte att läsa kortet! Men far ända in i blåbärsskogen säger jag, hur ska jag nu ta mig härifrån?! Som tur är, kommer jag på att jag för några dagar sedan tog ut en del pengar och dessa har jag kvar i plånboken. Så med några kronors marginal, tar jag mig till slut ut ur denna affär. Full fart hemåt!
Har i alla fall nästan hunnit klart med det som skall göras innan lunchgästerna anländer, för givetvis är Daisy med också. I Nemuz värld, går hon numera under namnet ”mördar spanieln” eftersom den sockersöta lilla Ladyn mest såg ut som en häftapparat så fort Nemuz kom i närheten, det är löp på gång tydligen.
Efter en ”något” stressig lunch, hundarna gjorde vad de kunde för att hålla igång, så åkte vi ut till Tyresta med dem. Tog först ut Nemuz för att försöka ta en fin ståbild på honom och efter ett tag lyckades Magdalena få lite koll på vilddjuret, som definitivt måste ha myror krypande på sig överallt. Men så här ser han ut och jag tycker faktiskt att han ser ganska bra ut för sin ålder, han blir 8 månader om en vecka.
Sedan tog Magdalena kameran och jag tog hunden, medan vi gick på en promenad upp mot gården. Och här passade Nemuz på att visa vad vi sysslat med den senaste veckan. Han är så rolig denna hund, för det verkar som om han kopplat detta nu, att får han beröm för att göra någonting två gånger, så har han lärt sig det! Ibland är han snabb! Hoppar valpen upp och balanserar på en sten, så får den godis!
Tillbaka till bilen för att byta hundar och ta med de två ”D:na” på en längre tur upp i urskogen. Så här ser det ut nästan överallt i denna nationalpark.
Diezel, som kan sina slingor vid Tyresta, tyckte som vanligt att vi måste gå till bäcken för att dricka lite vatten.
Daisy, som i alla fall har ”vattengenen” kvar under all päls, passade väl på att ta sig ett litet bad i det kalla vattnet.
Efter vår tur i skogen var det ganska gott att komma hem och fika. TACK för trevligt sällskap kära syster och Daisy, jag hoppas att du inte blev allt för besviken över att det inte var kyckling som serverades :-) Och nu när våra gäster har åkt hem, ligger det två helt utslagna rottweiler här och sover. Ja, jag hinner till och med sitta vid datorn en stund! Tror till och med att jag ska sätta mig och titta på TV:n en stund, bäst att passa på!
Eftersom jag inte vet när jag hinner skriva här igen, så gör jag ett litet tillägg idag söndag. Håller nu på att koka äppelmos, så som min morfar gjorde. Skala äpplena, dela dem och kärna ur dem, sedan ner i grytan ihop med lite socker. Där får det sedan "puttra" tills det är ett mos.
Jätte gott blir det när det är klart, för tänk vilken skillnad det är på hemgjort och köpt mos. Måste bara lägga in några bilder på mina små vänner med fyra ben också, som just nu håller på att tråka ihjäl. Det är inte kul när matte har sina pyssla dagar utan att det gäller hundar. Nemuz tycker att livet är pest, det händer ju absolut ingenting kul för hunden :-)
Diezel, han finner sig lättare i att ta det lugnt och rullade ihop sig i sin säng så länge. Det ser nästan lite mysigt ut.
Men NU så, nu ska vi ta och åka ut till Tyresta och knalla runt i skogen en stund.
På återseende, när jag har tid att skriva något igen!
