Ja, faktiskt så gör de det! För det var väldigt länge sedan jag lyckats dra på mig så många förkylningar och infektioner under ett och samma år som detta. Och nu är det kört igen! Redan i lördagskväll fick jag en bultande huvudvärk, men det är inget att bry sig om tänkte jag, det brukar ju kunna bli så när man inte kan sova ordentligt. Men min ”vän” huvudvärken var efterhängsen och hängde med hela dagen igår också. Ont ska med ont fördrivas tänkte jag och släpade med mig Diezel (i och för sig så behövde jag väl inte släpa så speciellt mycket, eftersom han gladeligen går med själv) ut till Tyrestaskogen. Uppför den högsta och brantaste backen jag hittade gick färden. Diezel tittade lite fundersamt på mig och undrade nog om vi verkligen skulle gå just DÄR!
När vi klättrat runt där bland berg och backar en bra stund, så kändes inte huvudvärken längre, skönt tyckte jag. Blåste gjorde det och jag hörde en del betänkliga knakanden i träden vi gick förbi. Men så speciellt kallt kan man väl inte säga att det var trots blåsten, vi hade +12 ute. Tyvärr då, så fungerade inte ”bry dig inte om” taktiken på denna huvudvärk, eftersom jag senare även började få ont i halsen och frysa något kopiöst. Och nu sitter jag här med feber och känner mig allmänt hängig, så något längre inlägg här blir det inte.
Igår var det 1:a advent också och glöggdoften börjar lägga sig som ett moln över Sverige. Jag provade med glögg jag också, för att om möjligt i alla fall försöka få lite adventsstämning, men inte hjälpte det. Förstår inte vad som är fel på mig detta år, men jag tycker inte att det känns som advent alls! På eftermiddagen lyckades jag väl till slut leta fram några ljusstakar och en stjärna till fönstret, men inte kändes det mer som advent för det. Men det kanske blir så när man inte mår bra och det mesta bara känns jobbigt och ganska rörigt för tillfället. Lite adventsfika blev jag bjuden på i alla fall, men tyvärr så smakade det nästan ingenting heller (kan kanske bero på förkylningen). Känner själv hur himla ”opositiv” jag låter nu, men det blir nog snart bättre igen :-) Förkylningen verkar ha slagit till ordentligt i alla fall.
Mina vänner hundarna då, vad hittar dom på när matte inte är bra? Diezel han finner sig ganska väl i situationen och sympatisover med mig så mycket det bara går. Ibland på sin fina och gulliga lamaullsfäll…
…och ibland bara i sin säng, efter att omsorgsfullt bäddat ur allt varmt ur sängen.
Lille Nemuz tycker att livet är ganska pestigt för tillfället, men jag försöker faktiskt leka lite med honom mellan varven. Dock får man se upp om man vill ha några fingrar kvar, han biter både hårt och snabbt den lilla rackarungen.
Nej, nu börjar det kännas som att det är läge att krypa ned i sängen en stund igen. Förstår inte att man kan känna sig så himla sliten. Önskar er som råkar titta in här i dagboken, en fortsatt trevlig advent! På återseende, när jag känner mig lite piggare.
