Just nu så sitter jag här och känner mig SÅ himla frustrerad, arg och ledsen. Om någon ställde den mannen som hade hunden som flög på Diezel framför mig nu, så vet jag banne mig inte vad jag skulle göra. Jag vet vad jag skulle vilja göra, men det passar nog inte att skriva här. För denna man har ställt till det rejält som det känns, dels för oss, men framför allt för Diezel!
I morse när jag vaknade låg Diezel och flåsade i sin hundsäng, inte ett bra tecken kände jag på en gång. Vid en kontroll av såren upptäcker vi en ganska stor och stenhård knöl som sträcker sig mellan slangarna kan man säga. Det är inte så speciellt mycket blod och vätska på golvet, som det annars varit här sedan i lördags, (skurhinken står beredd hela tiden) så givetvis har det blivit stopp vid dränaget.
Får igång den ena igen, det börjar rinna ganska kraftigt. Men den andra vill inte fungera. Efter telefonkontakt med Bagis, så tycker de att jag ska komma dit med Diezel så att de får titta på det här. Jaha ja, det är måndag och dags att åka till jobbet egentligen. Som tur är, så har jag två underbart snälla chefer som förstår detta och som låter mig ta ut en akut semesterdag.
Packar in både Diezel och valp i bilen, tack och lov att vi köpt denna ihopfällbara ramp till bilen som Diezel kan gå på! Annars hade det inte varit lätt att få in honom där kan jag säga, för han är ganska öm i kroppen fortfarande. Har hittat blodutgjutelser och mindre sår lite var stans på honom.
Inne vid Bagis så träffar vi samma glada tjej som lämnade ut Diezel i lördags när han skulle få komma hem. Hon klämmer en del på vätskeansamlingen och det gör ont tycker Diezel, som piper flera gånger. Men han är så duktig, kliver upp på bordet och lägger sig där utan några problem så att de kan skölja igenom med koksaltlösning igen. Nu ska det minska med vätska, men jag ska ändå fortsätta som tidigare, massera, tvätta, ha på salva, fram tills på torsdag när allt ska tas bort igen.
Åker raka vägen från djursjukhuset till polisen, för nu har jag fått nog! Gör en polisanmälan så får vi se vad som händer, men nu är det gjort i alla fall. Det börjar kännas som en ganska dyr historia detta, som inte är slut ännu på ett tag och som vi inte har någon skuld i över huvudtaget egentligen. Förutom att Diezel och jag råkade vara på väg hem vid ”fel” tillfälle tråkigt nog. För tänk så snabbt allting kan ändra sig här i världen.
Igår när jag var ute och gick med Diezel så mötte vi ett antal grannar som blev helt förskräckta när de fick höra vad som hänt. Och en sak som känns jätte bra, var att flera av dem erbjöd sig självmant att ställa upp som karaktärsvittnen om det skulle behövas. Det var bara att höra av sig. Och det här är personer som jag inte känner så speciellt väl, men som jag möter så gott som dagligen när jag är ute och traskar med hundarna. Ja, flera har också erbjudigt sig att hjälpa oss om det är något de kan göra, och vi är innerligt tacksamma för det.
Efter besök hos både ”hunddoktorn” och polisen, åkte jag ut till Tyresta med hundarna. Vet att jag bara ska gå lugna, korta promenader med Diezel, men det kan vi ju lika gärna göra där han älskar att vara. Och det var faktiskt så kul att komma dit, så jag tyckte mig se tendenser till ett litet glädjeskutt när han kom ur bilen :-) Lilla vännen! Ja, jag hoppas verkligen att han repar sig så att vi får ha honom kvar ett tag till, helt övertygad känner jag mig väl inte. Det jag är mest orolig över nu, är om han fått några inre skador. Nu togs det blodprov innan han sövdes i lördags och då var allt ok, men jag vet inte hur mycket man kan se på de resultaten. Som tur är, så verkar inga kors/ledband vara av i alla fall. Diezel själv, är mest oroad över dessa slangar som sitter mellan frambenen på honom. Och att det kommer blod mm. ifrån dem. Det är ett himla bestyr att gå ut med honom, för han ska försöka få bort dem till varje pris.
Sedan har vi det andra lilla ”trollet” då. Han är halt, både fram och bak! Så nu måste jag försöka hålla honom så lugn som möjligt igen, suck! En himla lätt uppgift med en 6 månaders valp som det bara kryper i kroppen på.
Men det är väl kanske lika bra att ta allt på en gång och hålla tummarna för att det blir bättre snart. Ja, nu väntar jag nog med att skriva här, tills jag har lite roligare saker att skriva om igen.
Ha det så bra!
