Höst

Höstrusket (som egentligen är ganska härligt, bara det inte ösregnar) har verkligen dragit in över oss (dock inte idag då, när jag blev totalt bländad av solen på väg hem från jobbet och höll på att hamna inne på Söderstadion). Men nu i kväll var allt återställt igen, just som jag skulle ta med hundarna och åka ut till Tyresta, så började det regna. Ja, ja, tänkte jag, vi väntar väl en stund, eftersom det idag bara skulle kunna dyka upp någon enstaka liten regnskur. Efter fyra timmar regnade det fortfarande och vi hade då även hunnit med en ganska blöt promenad i mörkret (insåg att det mörknar väldigt snabbt nu). För annars denna vecka, är det just blåst och regntemat vi har hållit oss till. Men vad gör väl det när man är hundägare, det är bara att ge sig ut i alla fall! För givetvis är man ägare av ett ordentligt regnställ! Dock insåg jag en av kvällarna, när det kändes som om det regnade från alla håll, att jag missat en hel del när jag impregnerade regnstället efter senaste tvätten. Jag var liksom lika blöt under, som utanpå jackan, när jag kom in igen, härligt, härligt. Tur att jag just den dagen bestämt mig för att baka ett gäng med bullar när jag kom hem från jobbet, så jag kunde krypa upp i soffan efter promenaden med en kopp varmt te och en nybakad vaniljbulle. Det smakade riktigt bra!

Vår ”Herr Hyss” (Diezel) verkar vara tillbaka i gammal god form igen. Han har klarat sig bra mycket bättre ur detta än vad jag trodde att han skulle göra. De ytliga såren är läkta, det är väl bara inne i hans lilla huvud det spökar en del fortfarande, med all rätt kan jag tycka. Hanhundar ligger inte i topp på Diezels ”tycka om” lista just nu, utan gör allra bäst i att hålla sig en bit ifrån honom. Därför är det inte kul när de ”vanliga” hundägarna i området låter sina lösa hundar komma springande och skälla på honom. Annars känns det bra att just bara stå och prata med andra hundägare och få Diezel att inse att det går att koppla av de situationerna, trots det som hänt. Ja, han är inte så förtjust i att Nemuz försöker sno hans tuggben heller när han ligger och tuggar på dem.

Han både ser- och låter farligare, än vad han egentligen är. Men Nemuz backar faktiskt en hel decimeter ifrån Diezel när han låter så där :-)

Annars så har Diezel tagit upp de hyssen han höll på med tidigare och då menar jag inte bara för ett tag sedan, utan när han var så här liten och oskyldig.

För varje kväll när vi är på väg hem efter sista promenaden i mörkret, så börjar Diezel vifta på sin lilla svans när vi närmar oss dörren. Nu har jag ju lärt mig igen, att det är bästa att idka byteshandel med honom innan vi går in, så att man slipper städa sedan. För här är en del av det som Diezel säkert bara ”råkat” få med sig i munnen under promenaden.

Ja, jag ser då inte att han tar med sig något, utan jag tror att han är ute och nosar som vanligt, men inte då. Och nu har han nog kommit på att det lönar sig att ta med saker, ”tanten” vill ju byta dem mot något ätbart och det är HELT OK för en ständigt hungrig rottweiler!

Peppar, peppar, säger jag också när det gäller Nemuz ben. Idag verkar det åter vara bättre, vilket det visserligen har varit ett antal gånger under de senaste veckorna, men sedan blivit sämre igen. Ja, det räcker ju att Nemuz tar fram sin något ”grävande” gångstil, som han använder när det är något han inte får gå fram till, men som han ABSOLUT måste fram till, enligt honom själv. Det gillar inte benet! Jag försöker vara stenhård på honom när det gäller att ta det lugnt, men det är INTE lätt alltså. Brukar ta med mig båda två och åka ut till Tyresta varje eftermiddag/kväll och det är ett himla springande med hundar innan vi ens kommit iväg. För att ta med sig dem båda samtidigt och gå till bilen, är inte att tänka på! Nemuz som är totalt uttråkad vid den tiden på dagen, missar inte ett tillfälle när han kan få busa lite. Så först går jag ner med Nemuz till bilen och sätter in honom i buren. Därefter hämtar jag Diezel och får i lugn takt även in honom i hans bur, sedan kan vi åka. Men det är jätte skönt när vi väl kommit ut till skogen, då kan man liksom koppla av lite. Där dyker det inte upp hundar bakom var och varannan buske, utan vi kan gå relativt ostört. Först en längre tur med Diezel och sedan en kortare med Nemuz. Och trötta blir de! Här ligger Nemuz och sover efter en av våra turer till skogen…

…och här ligger Diezel.

Annars så tränar jag en hel del kontakt med Nemuz. Hålla i apporten, sitta, ligga och stå på kommando är andra saker vi pysslar med. Men nog tycker jag att det är riktigt tråkigt att han inte kan få springa lös, för oj så mycket energi det finns i den hunden som skulle behöva komma ut. Men nu håller jag tummarna för att detta ben blir helt bra inom en snar framtid, så att han kan få röja runt som en valp borde få göra.

Sitter ju här och funderar på utställningen i Rättvik i november också. Skulle så gärna vilja anmäla i alla fall Nemuz dit, men frågan är om man vågar det. Diezel, som inte haltar alls för tillfället, vågar jag nog inte anmäla. För om trenden håller i sig, så blir han ju halt så fort man anmäler honom till något, så det skippar vi nog. Ja, vi får se hur det verkar här om några dagar, sedan får jag bestämma mig.

Nu vill jag avsluta detta inlägg med att skicka ett stort GRATTIS på 7-årsdagen till Diezels valpar från Back Gammons kennel, det är fasligt vad tiden rinner iväg! Jag hoppas att ni blir ordentligt firade av era familjer idag!

Ja, lille Nemuz blir ju 7 månader idag också och är nu nästan lika hög som Diezel, men han har väl en hel del annat att växa i, om vi säger så. Just nu ser han ut som en riktig slyngel kan jag säga :-)

Hoppas nu att ni som tittar in här, får en kommande trevlig helg. Det ska vi försöka ha i alla fall! Och som ett litet tillägg nu på fredagsmorgonen, så är det bäst att ta sig fram försiktigt, det är SÅÅÅ himla halt här. För efter gårdagskvällens regn, har det nu fryst på överallt och det var inte långt ifrån att både Diezel och jag fick åka kana ned för hela backen mot Klarabergsvägen. Tack och lov att jag satte i både motor- och kupévärmaren på bilen i går kväll, så att den är varm och mysig att sätta sig i nu på morgonen.

På återseende!